dubbeldiagnos

Jag tittar runt i mitt rum och ser all ångest i väggarna.
Det har vart mycket dom senaste dagarna.
Men man får kämpa på och gå vidare.

Har ansökt om ledighet i helgen.
Ska bli skönt om jag får vara hemma tills på Tisdag.
Blir att hänga med familjen och en liten fest blir det allt.

Gårdagen slutade lite underligt.
Det kom förbi två alkoholiserade grabbar födda 88 och 90 fick vi reda på.
Dom va allmänt cp och snorfulla båda två.
Hallå, i Grillby!
Vilket fall, när dom hade stuckit här ifrån så kom jag och Robert på det att vi skulle gå efter dom och kolla in vad dom höll på med en Måndagskväll här i den lilla byn.
Båda två låg i Lumpen och hade lite ledighet så det va ju kul för dom.
Haha, vi ljög och sa att vi jobbade på dagis, Busiga barn.
Det va rätt kul faktiskt att höra på deras underliga historier om att dom kände folk i Brödraskapet m.m.
Lät mest patetiskt och det va svårt att hålla sig för skratt.

Efter det gick vi hem.
Jag gick in till mig och min sötunge Sascha kom.
Vi gick och gjorde Oboy, efter det gick vi tillbaks och la oss i mitt rum.
Skönt att ha henne sovande inne hos mig.
En jävla trygghet måste jag säga.

Aja, annars är tankarna inte på så mycket idag.
Jo jag ska radera.
Radera det som ger mig ångest.
Fylla ramarna med kort på det som gör mig glad.

Kom förresten på det som gjorde min dag.
Niklas skrev brev ifrån fängelset.
Till vackra Alexandra skrev han.
Då blev jag massa lycklig, men innehållet gjorde mig ännu mer lycklig.
Vi får obevakade besök så jag ska prata med honom så vi kan bestämma så fort som möjligt när jag ska hälsa på honom.
Detta brevet va lite utöver det vanliga, mer intressant än vad dom andra har varit.
Jag är en lycklig flicka nu..

Ha det bra!