dubbeldiagnos

Ännu en dag ur mitt liv är på väg att passera.
Vet inte riktigt vart min skrivförmåga har tagit vägen.
Den va så sjukt mycket bättre när jag pundade och va psykotisk av svartsjuka eller depressionen.
Men nu är den inte den samma.
Fast jag är glad.
Det händer inte allt för mycket.
Eller jo, en del.

Arbetslös.
Haft återfall.
Ny pojkvän, Niklas. Så jävla perfekt!!
Nya problem i huvudet.
Gamla spöken som jagat ifatt mig.
Ingen bostad.
Hm...det va liten del av lista. För den kan göras mycket längre.
Fast lite är ju faktiskt bra på den i alla fall.

Jadu, nu måste mitt liv faktiskt fortsätta och gå vidare.
Jag njuter av varje minut ihop med Nicke, det är sjukt att träffa en kille som nästan gått före den stora kärleken i den där krångliga kärleksgrejen.
Vet i fan hur man ska förklara.
Alla som känner mig vet att Andreas va min stooora kärlek.
Han va liksom det där.
Jag va aldrig otrogen mot honom eller något sånt där.
Och vi hade jävligt mycket ihop.
Hela mitt liv började ju typ där.
Eller det gjorde det för jag växte upp lite för fort, började med droger och utvecklades på ett helt annat sätt än vad mina gamla vänner gjorde.
Man gör ju tyvärr det på drogerna fast folk inte förstår det.
Å Nicke har helt klart någonting som är lite bättre än Andreas.
Inte fan tänker jag vara otrogen mot honom, den tanken finns inte ens.
Han är liksom DET!

Ähh, nu blev detta lite osammanhängande och jag orkar inte skriva om.
Aja, men jag måste faktiskt göra mig iordning nu.
Ska tvätta och städa lite till här hemma för jag ska först på visning på Citronen på en 2a. Sen så ska jag till Niklas, självklart!
Haha.

Peace out!