dubbeldiagnos

Idag är det Fredag och det är helt underbart.
Sovmorgon och inga mer grupper denna veckan.
Dessvärre jobbar idioten Mustafa i natt.
Jag har aldrig tyckt illa om honom minsta lilla men nu verkligen hatar jag honom.
Och när jag väl börjat hata så blir det aldrig bra igen.

Tänkte på det när jag och Malin här på hemmet inte pratade med varandra.
Saken va den att jag inte började att hata henne utan tyckte bara det va barnsligt gjort.
Men nu pratar vi igen och det är faktiskt skönt för hon är en trevlig tjej och vi har haft en del kul ihop.

I helgen ska vi se om vi får gå på bio.
Jag och Angelika hade tänkt att se sommaren med Göran.
För sist gjorde ju grabbarna värsta valet och kom på att vi skulle se Bruno.
Asså, helt ärligt va det den sämsta filmen jag någonsin sett.
Bög skämt kan vara roligt en stund.
Men här gick det till överdrift och jag ville mest bara spy på honom.
Man blev så irriterad att man skämdes och ville slå idioten på käften faktiskt.
Alltså, lyssna ALDRIG på vad killarna vill se för film för dom har då fan inget bra omdöme.

Annars idag har jag gått min sista gång på återfallsprevention och ska nu flytta upp till reflektion.
Kände faktiskt att jag va klar där och har fått med mig några verktyg för att klara mig ifrån återfall och annat.
Det känns nu som ännu ett steg emot det ultimata.
Ett drogfritt liv!
Förlängningen satt ju också jävligt bra.
Så jag är här hela vintern typ.
Tacka gud för det! :)

Vi ska göra utredningar och kolla olika diagnoser så vi kan utesluta det mesta.
ADHD och en utredning angående det där med shizofrenin.
Med tanken på att jag har paranoida vanföreställningar som inte är realistiska för fem öre så ska vi se vad för typ det kan vara.
Folk här har annars realistiska nojor.
Men mina saknar grund och jag går in i dom så mycket att jag tror helt och hållet på det själv.
Jag fortsätter mina samtal med min kontaktperson Iris angående mitt förhållande med Martin och ska reda ut skador.
Öppna sår som sedan ska läka helt.
För man måste verkligen gå igenom allting ifrån noll så man en dag kan ta lärdom av det.
Så man också kan lära andra och föra vidare sin kunskap angående misshandel i förhållanden, både den fysiska och psykiska biten.
Det psykiska är ju det värsta och det är det man får ta itu med.
Även våldtäckten ska vi jobba oss igenom, men det blir nästa kapitel och den ser jag minst fram emot.
Med tanken på att nu är minnena fortfarande jobbiga och jag kan inte prata om det.
Fick ju en sjuk flashback för några dagar sedan ifrån den händelsen och grät som bara den.
Det va inte kul, men Robin fanns där som ett stöd för mig.

Men nu ska jag fixa i ordning mig.
Göra denna dagen till lite mer än gårdagen.

Peace. Love. Wondering.