dubbeldiagnos

Ja, allting blev inte alls riktigt som tänkt.
Haha...

12steget skippade jag totalt.
N muckade och vi hade ju planer att träffas när han gjorde det.
Vilket också blev så.
Va med han större delen av förra veckan och gav blanka fan i att gå på vissa möten och grejer.
Så kan det bli ibland dock.
Men jag hänger inte läpp för det.
Har åkt runt med min väska och sovit lite var stans.
Eller nä, egentligen inte.
Va med N från Söndag till Onsdag ute på landet.
Softade för det mesta hos hans kompis och bara va.
Rätt skönt, och han fick la ställa om sig lite ifrån att ha suttit inlåst.

Sen Onsdagen sov jag hos min Nicke.
Det va mys fast vi har haft lagomt mycket knas tankar angående varandra, men det är upprett.

Sen Torsdagen så träffade jag N igen.
Vi va hos några vänner till honom och softade framför tvn och tog det chill sådär på morgonen/förmiddagen.
Blev lite mindre chill framåt kvällen.
Va i stan och härjade en liten stund och sedan drog vi vidare till en Lady som vi träffade där inne vid drottningtorget.
Träffade en tjej som jag inte pratat med på många år.
Vilket va jätteskoj.
L är en superhärlig brud som har sån sjukt kul personlighet och man trivs lätt i hennes sällskap.
Dock blev vi båda fundersamma i stunder, fast jag va nog mest inne i mitt egna huvud och snöade omkring och hade ideér som inte gick ihop alls med hur min verklighet såg ut.
Va uppe hela natten och jag hade för mycket konstiga tankar framåt morgonen.

Sen gick jag och mötte Älsklingen och Tony på morgonen där uppe vid Marklandsgatan.
Vi åkte in till stan för att hålla oss när Nickes skola hela tiden och va där.
Ångesten smög sig på och jag lipade som en dåre till och från i 2-3 timmar.
Men även det gick över.
Med mitt Lyckopiller till pojkvän glömmer man efter en stund sina problem och Ångesten rinner sakta men säkert ut i sanden.

Stannade hos min baby hela helgen, enda tills idag faktiskt då jag skulle tillbaks till jobbet. :)
Jepp, jag jobbar igen för att tjäna cash och för att få tiden att gå och återgå till ett mer normalt liv fast istället nu då all hjälp ifrån beroendeenheten istället för den jävla behandlingen.
Känner att det är nog mer mina psykiska problem som ska tas itu med för att jag ska kunna hålla mig helt drogfri.
Och så är det med det.
För jag vill verkligen vara helt drogfri nu.
Orkar inte leva för att jaga hela tiden.
Jakten efter pengar och knark.
Jag vet själv att när mår jag bra tycker jag inte det är direkt kul att droga ner mig totalt så hela huvudet försvinner.
Som sedan heller aldrig blir helt återställt utan det försvinner ju en liten jävla pusselbit varje gång jag gör något dumt mot mig själv.


Niklas är en sån otroligt underbar pojkvän, och det bästa stödet som finns.
Och jag gör allting som går för att finnas där lika mycket för honom.
Vi kan prata om allt, och löser våra problem och oroligheter med varandra igenom att prata om saker och ting.
Jag förstår inte hur jag kunnat hitta en sån underbar människa som han.
Så jävla perfekt!
Precis allting stämmer med han.

Idag är han på begravning, vilket är jättetufft för honom.
Och jag har sagt att jag finns här hela tiden.
In i döden ska jag finnas för dig min älskade.

Du & Jag i framtiden kommer att bli helt perfekt.
Bästa planer och drömmar att genomföra.
Så mycket vi har planerat och så mycket som ska genomföras.

Jag Älskar Dig in till döden.
Min vackra Prins!