dubbeldiagnos

Jag har ännu en gång tappat fotfästet. Vad är det som är så farlig med det riktiga världen? Ingen aning faktiskt..
Hur länge har jag samlat på mig allt det här?
Har allt samlats på hör för att jag en gång skulle snubbla över allt som så många gånger hänt.
Jag antar det.

Att få den här känslan av att inte orka. Av att inte vilja. Av att inte leva.
Depressionen som alltid tar kål på mig även om den bara finns där en liten stund.
Som jag för ett tag sedan sa, jag jämför mitt liv med ett glas. Och nu blev det en ny spricka i det, bara den inte spricker.
Jag började känna det uppe i Hälsingland redan igenom att jag började tänka tillbaka på jobbiga saker som har hänt mig i livet. Det är så sjukt många händelser både små och stora som har gjort att jag har skadat mig själv eller tagit till droger för att åter igen lägga det bakom mig för ett litet tag.
Men det funkar inte med drogerna längre, det märkte jag ju medans jag fortfarande höll på med det, inte heller funkar det att skada mig själv.
Jag kan kämpa bort dom tankarna och se att det faktiskt inte blir bättre av det, men vad hjälper för att ta mig upp ur det svarta jävla hålet där jag nu sitter?
Vi får se vad det blir för en show inom dom närmsta dagarna, har jag tur så släpper det.

Jag har en fruktansvärt lång lista med saker som Martin gjorde mot mig som har tryckt för hårt mot kanten av glaset, även det fruktansvärda händelsen som inträffade i närheten av Nossebro.
Hur  kan människor göra så hemska och sjuka saker emot varandra?
Är det en kåt känsla att ha makt över en annan människa fullständigt, någon som absolut inte kan försvara sig mot allt?
Jag menar ungefär som att många poliser t.ex tänder på att använda den där maktmissbruken, jag tror helt klart att dom tänder på det. Nu drar jag inte alla poliser över samma kant då det faktiskt finns bra sådana också.
Men dom personerna som måste ha den där makten blir otroligt frustrerade när dom tappar den, om det bara är för en liten stund, och då tar dom till helt andra medel för att vinna tillbaks den.
Och då inte på ett snällt sätt utan i ren panik dom värsta medel dom kan. Om dom använder att använda våld för att få den tillbaks så blir en del ångerfulla och börjar skada sig själva framför den personen dom har slagit och gråter för att den ska tycka synd om den.
Det är så dom märker att dom har makten igen och personen instäng i en liten box framför sig.
Så gör dom för att behålla den framför dom och låtsas att vara ledsen på riktigt.

Den jag pratar om som slår är Martin men själva makt grejer det är alla dom som behöver den över en person som dom anser försvarslösa.
Jag va försvarslös.

En sådan sak är ingenting man glömmer, jag glömmer inte heller att när det tog slut där så va det enda jag fick med mig mina mediciner. Jag hade inte en möbel, inga fotografier. Absolut ingenting.
Jag har inte orkat med en rättegång men jag undrar om man inte kan ordna en nu.
Det är det jag och min Case Manager ska ta reda på när hon kommer tillbaks.
Nu jävlar är det revansch men inte på ett elakt sätt utan ett rättvist. Hur ska jag annars kunna släppa det? Jag tror faktiskt inte att det går. Men jag vet inte heller ifall jag ens skulle kunna vinna en rättegång men det finns många vittnen, bilder hemifrån och även bilder som polisen tog.
Det måste gå.

Men nu ska jag ta en dusch, försöka få en del att rinna av mig eftersom jag fått lindrat den ångest jag har just nu.
Så frågade även Emsan ifall jag ville hitta på något och det kan även hjälpa en del för stunden.
Håller tummarna i alla fall..


Ha en bra Lördag!