dubbeldiagnos

Nu under den första månaden av 2011 har jag inte haft mycket tid över varken till bloggen eller datorn överhuvud taget.
Har känt att jag har behövt ett break ifrån just den världen och lagt mer tid på den riktiga.

Men allting går faktiskt väldigt bra nu.
Jag går fortfarande på beroendeenheten 2 dagar i veckan och hämtar min sub.
Efter att jag la ner praktiken ute på hunddagiset så har jag den sista tiden letat efter något som passar att läsa.
Jag och min Case Manager har i alla fall hittat en linje på Komvux.
Det är gymnasienivå med inriktning på Foto&Journalistik.
Hade vart grymt jävla nice att komma in på det faktiskt.
Istället för att bara gå fotokurses så tror jag helt klart att det skulle ge mig så mycket mer att även läsa journalistik.
Att jobba på en tidining hade vart jävligt ball faktiskt.
Och jag har ju alltid gillat att skriva sedan jag va mindre, då Svenskan va mitt favoritämne i skolan.
Så håll tummarna på att det är någonting som kommer att passa mig.
Den 2a Februari ska vi dit och titta lite på klasser och hur ofta man är i skolan och så när man läser på distans vilket är det jag ska göra.
Jag pallar inte att sätta mig i skolbänken på heltid utan jag måste fortfarande ha lite ledigt då både mitt psyke och mitt liv kräver en del arbete fortfarande.
Men på den fronten ser det i alla fall positivt ut och det är inte så mycket mer att säga om det.

Drogfri har jag varit i 7,5 månad nu.
Det är jävligt strongt tycker jag och känner mig jävligt stolt över mig själv. 90 dagar va mitt första mål då det har gått förut men det här trodde jag inte alls när jag satt på avgiftningen i väntan på att börja med subutexen.
Jag känner mig otroligt stabil i drogfriheten och jag känner inte längre några direkta sug heller. Inget som sitter i speciellt länge utan det kan vara en doft eller något annat som kan väcka minnena till liv en kort sekund. Men inget mer.
Fy fan va bra jag är.
Den enda idioten som verkar vilja att det ska gå dåligt för mig är min socialsekreterare.
Sista tiden har hon verkligen tappat greppet och verkar inte kunna sköta sitt jobb för fem öre.
Hela tiden sätter hon käppar i hjulet och försöker att få saker och ting som hon vill det. Men om jag ska fortsätta göra som hon vill kommer jag aldrig få ett normalt liv och då kommer jag förmodligen aldrig klara av att bli vuxen och självständig heller.
Ett fett jävla minus till henne och ett plus till personalen på beroendeenheten och min Case Manager som tror på mig.

Lägenhetssökandet fortsätter.
Jag har kvar min jävla 1a på Stockslycke och jag är där till och från nu. Får dock visningar hela tiden, tack gode gud för att jag har höga poäng hos Alingsåshem. Va senast på en visning igår Fredag och tittade på en 2a på Citronen.
Tackade JA med en gång. Det fanns ju för tusan badkar och den 2an skulle passa mig perfekt.
Den va fräsch och bra storlek med sina 61kvm.
Ca 3900 i månaden är heller inget farligt pris.
Det va 10 som fick visning men det va bara 5 som kom, så vi kan ju alltid hoppas.
I så fall flyttar jag närsomhelst.
1a hanskontrakt is the shit.

Det är la det som har vart fokus det senaste.
Och nu ska jag lova att skriva i alla fall nåt varje dag.

17 dagar kvar till födelsedagen.

Ciao