Jag är en person för sig.

En väldigt svår person.
Lider av den förbannade Borderline personlighetsstörningen och det tär väldigt mycket på min relation till människor.
Vänner, familj, pojkvänner och annat.
Ibland blir jag så förbannad på mig själv för att jag gör som jag gör utan att ens riktigt förstå varför.
Det är som Robin sa till mig när vi pratade i telefon i förrgår.
Inte många killar klarar av mig för att jag är svår, får för mig saker och är väldigt bestämd om att mitt är MITT.
Svartsjuk är bara förnamnet.
Mina pojkvänner har fan inte haft det lätt.
Dom har fått stå ut med mig och mina humörsvängningar.
Mina inbillningar om otrohet m.m.
Jag vet mycket väl att sakerna inte är som jag tror just då.
Men kan inte urskilja rätt ifrån fel.
Jag vägrar också att erkänna mina egna fel för det mesta.
För stolt för att göra det är jag inte utan det är mer tjurskallighet som gör att jag vägrar.

Att jag är Bipolär är rätt mycket enklare att leva med.
Jag kan hantera mina toppar och dalar vad gäller det mycket bättre.
Med tanken på att jag tror väldigt mycket på mina mediciner, speciellt nu när jag har så mycket som jag har.
Ingen normal dos direkt.
Men bara jag mår bra och orkar leva som jag gör så blir jag glad om dom inte ändrar mina mediciner alls.
Eller Campralen ska jag avsluta för den hjälper ju inte emot något jävla sug ändå.
Opiatsuget stillade den inte det minsta, det märktes ju när jag åkte till Sthlm och köpte en jävla massa Heroin.
Öh, nej!
Och alkoholsuget hjälper den inte ett piss emot.
Näst intill så jag vill ha spriten mer nu än innan.
Så då blir det 6 tabletter mindre om dagen i alla fall.
Det tacka min lever för.

Min medicinlista nu för tiden:

Morgon - 300mg Seroquel
              200 mg Lyrica
              40 mg Fluoxetin
              999mg Campral
              200mg Lamotrigin

Dag      - 200mg Lyrica

Kväll     - 200mg Lyrica
              300mg Seroquel
              999mg Campral

Natt      - 5mg Stilnoct

Diagnoser är inte kul.
Men när man väl fått dom är det något som man får leva med.
Bara att inse fakta och fortsätta att klara sig i livet.
Det är så mycket som 60% av missbrukare med Bipolär sjukdom som tar livet av sig så måste jag göra slut på mitt missbruk.
Jag vill inte göra så emot min familj.
Inte heller emot min släkt eller mina vänner.

Alltså, mina nyårslöften.

1. Ge fan i knarket.
2. Gå ner i vikt.
3. Träna mera.
4. Ägna mer tid åt mina vänner.

Sorry att jag har blivit seg på att uppdatera.
Har mycket annat för mig nu.
Ska bli ändring på det nu.

Ha det bra!
Hej


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0