dubbeldiagnos

alla dom som inte tror på mig.
För dom som släppte taget.
Att personer som jag tycker om helt plötsligt ska vända mig ryggen.
Låtsas att bry sig och sedan bara vara allmänt arroganta.
Vad är det för vänner eller?

Veckan börjar lida emot sitt slut och jag måste tillbaks till Enköping.
Jag vill verkligen inte det.

Vill vara här hemma.

Och förresten, jag är kär.
Ordentligt kär!

Ha det fint.
Hej!