Vad säger man till folk när man vill dö?
Helt värdelösa va dom där men jag träffade en skit söt tjej som heter Emelie.
Trasdockorna är vi rakt av.
En tatuering på ryggen mellan skuldrorna blir faktiskt två trasdockor som sitter och håller i ett hjärta.
Får klura lite på den själv faktiskt.
Aja, i alla fall.
Jag gjorde ett nytt självmordsförsök.
Helt utan vidare satte jag mig på spåret.
Med mp3n i öronen satt jag där på spåret och lyssnade på högsta volym och blundade.
För jag tänkte att om jag inte hör eller ser tåget så kommer jag inte känna lika mycket.
Ännu idag önskar jag faktiskt att jag dör.
Har skapat mer skit än lycka här på behandlingshemmet.
Och jag känner ett sjukt stort hat emot mig själv och även ett ansvar för vad jag har orsakat för känslor hos dom andra patienterna.
Helst av allt vill jag till psyket och vila upp mig en vecka.
Jag orka inte mer här.
Dom känner inte min smärta och förstår inte att jag eventuellt gör ett nytt försök.
Sedan stör jag mig så otroligt på folk som tror sig förstå.
Visst dom har säker vart i samma sits.
Men dom förstår ju inte precis vad jag tänkte, vad min last är.
Vad som orsakade att jag gick så långt.
Det blir med dömande än hjälp.
Jag mår illa, jag vill spy. Jag vill ännu dö.
Men jag får klara det här på något sätt.
Det har alltid vart så många som har stått bakom mig och hjälpt mig upp efter dom andra självmordsförsöken.
Men nu känns det som att jag har ingen alls.
Skit känns det verkligen.
Och så till pojkvännen då.
Jag älskar dig Robin så oerhört mycket.
Du säger dig förstå, men du gör inte det.
Du kan bara se på och låta mig förvandlas till det monster jag nu kommer att bli.
Jag vill inte ha dig nära för jag vill inte suga din energi.
Därför tar jag avstånd så jag får gråta själv.
Så jag får ta hand om mig själv ett tag.
Den omvårdnanden jag behöver är nog mer att läka i mig själv.
Helt sjukt mycket vill jag ligga hos dig att gråta.
Men jag kan inte.
Önskar att jag kunde, men det går helt enkelt inte.
DU är något av det bästa som hänt mig för du är en pojkvän utan det där elaka i dig.
Visst. Ett kontrollbehov utan dess like har du men inte sånt som inte går att hantera.
Jag älskar din närhet och det är så mycket jag just nu kräver av dig som inte går.
Förlåt men så är det.
Peace Out
Snälla alexandra! Inga mera försök snälla.
Behöver dig här hos mig, Inget får hända och du vet att jag finns. Och det är många andra som finns här för dig också kan jag ju säga.
Det är inte bara jag ska du veta. Hela familjen,släkten och alla dina vänner är också där.
Det kanske inte känns så men du ska veta att alla finns här för dig och ska hjälpa dig ur detta.
Jag klarar inte av att förlora dig det räcker att du är på behandlingshemmet för mig ska du veta.
Men du ska se att det du gör nu är inte för gäves kanske en lång bit kvar men finns här och kommer alltid att göra det.
Gråter så oerhört mycket när jag läser detta.
Kan inte ens förstå varför du gjorde det!
Du vet att jag behöver dig, du vet det.
Snälla gör aldrig om det igen.
Om du känner att du mår dåligt ring någon du kan prata med vem som helst.
Ring någon och gör aldrig om det snälla älskling!
Blev helt tagen först av vad du skrev, men ännu mer av de moa skrev.
Fick en flashback på hur mitt egna liv varit en gång i tiden.
Alex, du är stark, du vet de, jag vet de och alla som bara stött på dig vet de.
Du klarar detta, de må kännas förjävligt nu, men jag lovar att de värt de när solen äntligen lyser fram!
