dubbeldiagnos

Nej, men ärligt.
Jag tänker säga som det är.

Bor numera i Skåne.
Lyssnar inte på folk.
Knarkar inte.
Dricker en del, nja. Inte överdrivet.
Försöker skaffa bebis.
Ja, med tanker på att ägglossningen är snart så har vi startat lite.
Vi träääänar. :P
Och vi dricker det som ska drickas inte mer.

En bebis blir det i slutändan även om det ska ta sin tid.
Vem vet vad som händer nu när det är ägglossning strax.
Ingen mer alkohol, inga mer droger, ingen mer kriminalitet.
Bara vi.
Alldeles för mycket!
Kommer jag att klara det?
Kanske, ja, nej?
Jag tror att det blir ett Ja, fast med ett svagt kanske.
Alexandra, om andra ord jag själv är fortfarande som jag är.
Inte skulle jag säga nej till ett vredesutbrott emot den som hotar min existens.
Inte emot den som inte ger mig det jag vill.
Manipulativ?
Nej, det skulle jag inte tro.
Bara hatisk.
Många gånger om också.
Det som är mitt, är MITT!
Inte fan är det någon annans i alla fall.
Jag är bäst, det kommer jag alltid att vara på att va mig själv.
Ingen annan i världen kan vara ja.

Alexandra My Anna Andersson.

Men varför hat när jag har så mycket mer kärlek att ge?
Jag ger kärlek till min familj och mina vänner.

Mamma, Pappa, Linus, Moa, NIKLAS, Johannes, Emelie, Emmelie och bebis Ebba, Kim, Matilda m.f.

Jag ville bara att ni skulle förstå, men antar att det inte säger er ett skit.
Puss å kram!!