dubbeldiagnos

Sitter kvar här på jobbet trots att jag hade stora planer på att åka hem tidigare.
Jag är som en liten huggorm idag och vet inte alls vad som har orsakat det.
Men så kan det vara ibland.

Har tänkt och tänkt idag.

Blir lite förändringar här och nu i framtiden.
Eller asså inte stora grejer om ni nu trodde det.

Ska klippa mig.
Blir mycket  uppklippt och den snea luggen kommer tillbaks som har växt sig lite för lång nu.
Så blir det 3 nya piercingar.
En till i underläppen så det blir snakebites som jag så länge velat ha och så ska jag göra angelbites också.
Schysst som faen blir det.
Älsklingen piercade ju både tunga och läpp igår och det gjorde mig sjukt sugen att sätta igång med mina piercingar igen.
Sen så frågade Laila ifall inte jag ville börja träna ihop med henne.
Och det känns jävligt lockande det också, alltså tänker jag nog sätta igång med det också inom en snar framtid.

Mammsen fixar mer jobb åt mig fast på en av dom andra fotostationerna.
Blir skoj för då får jag jobba lite mer med dom som jag jobbade med ifrån början när denna stationen låg i Pripps gamla lokaler.
Så jag blir nu förflyttad till Hisingen eller Holmen.

Så nu börjar mitt liv bli bra bra bra.

Och en sak till som jag pratat med min soc och med min kontaktpersonal på beroendeenheten om.
Jag tänker inte börja med mina mediciner igen.
Endast ha vid behov.
Men jag vägrar psykosmediciner och annan skit helt.
Blir så konstig av dom och jag får helt enkelt lära mig att handskas med jobbiga situationer själv.
Eller det är det som dom ska hjälpa mig med att klara av svåra stunder själv utan att stoppa i mig massa piller som förgiftar min lever och som förgiftar allt annat inuti mig också.
Jag är stark!
Och det som inte dödar det härdar finns det ju ett uttryck som säger.
Vilket jag definitivt ska leva efter.
Det är ju dags att växa upp nu.
Ett plus att jag inte säger detta med droger i kroppen också för då hade detta vart skitsnack alltihopa.
För dom flesta gångerna jag sagt såhär innan har varit när jag har vart fullproppade med skit och ljugit för mig själv att allt är bra.
Eller så är det medicinerna som har talat.

Måste vara positiv.
Trots att det är skitväder idag.
Haha..


Nej, men det är dags för en drastisk förändring i mitt liv.
Jag orkar inte vara den där desperata tjejen med massa problem hela tiden.
Visst alla har vi dåliga dagar men man kan ju försöka att förmilda dom rätt så mycket faktiskt.
Så mycket man kan ändra på själv bara man vill.
Och jag vill så jävla mycket.
Måste kunna ta motgångar utan att det ska kännas som att hela mitt liv ska rasa ihop.
Hur fan ska annars mina och älsklingens planer kunna lyckas?
Nej du.

Ni ska få se att det ska fan gå vägen.
Ber ingen att tro eller någonting.
Vi får se hur det går helt enkelt.
Men jag tänker gå framåt nu.
Inte stå till på samma jävla ställe längre.
Då va då och nu är nu.
Så ska det förbli!